Jan Henrik Swahn: Lingonkungen                                                                  Albert Bonniers förlag

 ”Lingonkungen” är titeln på Jan Henrik Swahns åttonde bok som utkommer idag. Här möter vi ett författarskap som tar sitt uppdrag på djupaste allvar och sedan 1996 års ”Pengarna” gått framåt i en spännande och intressant riktning.
 Med  romanen ”Lingonkungen” har Jan Henriks Swahn skapat en bred familjekrönika, som tar sitt avstamp vid det lilla järnbruket i Dalarna där smedsonen Oscar 1881 föds med segerhuva och högt ställda förväntningar. Den fattiga miljön till trots, skapar drivkrafter och idéer hos den uppfinningsrike pojken med talang för affärer.
Titeln syftar så klart på Oscars lyckosamma lingonexport till Tyskland en verksamhet han i unga år bygger upp och som är den verksamhet som lägger grunden för hans expanderande företag.
Att söka det ovanliga, de speciella karaktärsdrag som gör en människa speciell, tycks ligga Jan Henrik Swahn nära till hands. I hans berättelser framträder det egensinniga , intrikat sammanvävt i den identifierande och lyhörda prosan och blir den energi romanen drivs fram på.
Berättelsen om Oscar Johansson, som bland annat var den förste att importera grapefrukt till Sverige, har en autentisk klang och baserar sig på verkliga förlagor. Människor som Swahn återigen ger röst och kropp åt. Lyhört lyssnar han av sina romanfigurer, låter oss titta in bakom revorna i den gedigna fasad de bygger kring sina liv.

Utan tvekan har Jan Henrik Swahn skrivit en väl så sammansatt och ambitiöst upplagd roman, som definitivt placerar honom bland de stora berättarna idag.Framför allt illusionen av att komma en okänd person så nära, ger romanen  en nerv  och kärna som man inte är alltför  bortskämd med. Swahns dramaturgi skapar dessutom ögonblick då man verkligen känner sig som ett med romanens brokiga skara av individer och framför allt då Oscar Johansson. Det finns stråk i romanen där Swahn bygger upp en nästan thrillerartad och förtätad stämning. Som läsare dras man in i det komplexa och trassliga nät av affärsförbindelser, nästan maniska spel med höga insatser, och totala oräddhet - och förmåga att övervinna hinder som är Oscars värld. Och glimtvis reflekterar dessa skeenden i sina bästa stunder samhällsutvecklingen. 

 Tyvärr tycker jag att romanen förlorar lite av sin tyngd, i frånvaron av återkoppling till tidsepoken utifrån de omvälvande sociala och politiska skeenden som Oscar genom sin affärsverksamhet ofrånkomligen är en del av. Här finns förvisso spår av det, men jag upplever det mer som just slumpmässiga och privata reflektioner som ibland även omsluter omgivningen; ” Han tänkte på bruksamhället i Lindesnäs där ingenting gjordes för att förbättra levnadsvillkoren och där de flesta var så tyngda av skulder och arbete att de inte orkade ändra på något. Om han inte haft en vaksam och förstående fröken i första klassen hade han kanske förblivit dum?”
För det är en dramatisk och expansiv tid Oscar och romanen verkar i. Hans handel med potatis åren före och under första världskriget är ett sådant exempel. Och åtminstone jag undrar, och får nog känslan av – om inte Oscar Johansson var en av dessa skamlösa gulaschbaroner som gjorde sig privata förmögenheter på folks umbäranden dessa år. Hungerkravallerna och den tillspetsade politiska situation som förelåg nämns lite i marginalen, men då mest som en privat oro hos Oscar. 

Men som familjekrönika är ”Lingonkungen” ändå en lysande roman, där de litterära kvalitéerna trots allt överskuggar mina anmärkningar. Som roman bär ”Lingonkungen en hoppfull och lite sorgsen ton på samma gång. Swahns berättelse blir till en märkvärdig krönika om en egensinnig individ som  trots sin oförutsägbarhet, till sist även överraskar sig själv.
Vad berättelsen om Oscar Johansson har att säga om vår samtid, är nog ungefär samma sak som Carolina Klüft sa oss med sitt tredje och avgörande längdhopp under de nyss avslutade VM-tävlingarna; när omgivningen förväntade sig säkerhet och förutsägbarhet, var hennes svar att överraska och spränga begränsningarnas och fantasins gränser. Och dessa mentala - och fysiska gränsöverskridanden, tror jag kan få oss alla att någon gång när vi ställs inför ett avgörande, våga ta de där extra förlösande stegen.

 Christer Forsberg